Den mer långvariga drömmen var att ta upp baletten igen. Det var en tanke jag haft i flera år men gått och skjutit på. Jag dansade klassisk balett från att jag var 6 år tills att jag var ungefär 15. 

När jag skulle konfirmera mig ringde prästen upp min pappa och ville att jag skulle välja mellan att konfirmeras och att fortsätta dansa balett. Han ansåg väl att dans var syndigt! Min pappa tyckte att det var urfånigt så jag fortsatte med båda grejerna och låtsades som ingenting. Men sen kom andra saker emellan. Man skulle ju ut och roa sig och så.

Drömmen om balett satt i så när jag gick i pension anmälde jag mig till en balettgrupp för seniorer på Medborgarskolan. Vi tränar en gång i veckan. De flesta av oss har dansat när vi var unga och det är så fantastiskt kul att se att de gamla rörelsemönstren och positionerna sitter kvar! Dans är en utmärkt hobby för oss som är äldre, det är mjuka rörelser som är stärkande och ger bra hållning.

Jag tror att det är viktigt att man har drömmar och mål när man går i pension och att man inte skjuter på att förverkliga dem. Jag har insett hur otroligt bra jag mår av att vara i gång och göra saker jag drömt om, träffa människor och utsätta mig för nya situationer. Det är inget jag tänker sluta med.